Har inte riktigt släppt mina tankar på Blixa än. Jag är fortfarande, ja vad ska man säga, mållös. Hans röst är något ut över det vanliga. fastän föreställningen tog slut så snabbt känns det som om jag är där än. Fast jag är lite besviken också. Jag ville att han skulle prata tyska. Jag ville så gärna höra tyska, för det klingar som musik i mina öron. Idag har jag startat dagen med Einstürzende Naubauten, så jag får min dos av tyska. Nu kan ingenting gå fel.
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen