att oroa ihjäl sig

I natt vaknade av att jag trodde jag glömt stänga ett fönster på biblioteket igår när jag stängde själv för andra gången. I natt satt jag uppe och grubblade på om jag hade stängt eller inte. Jag bestämde mig för att ringa en kollega på morgonen för att få bekräftat att fönstret var stängt. Jag ringde men fick inte tag på henne och biblioteket som är stängt på fredagar..Tänk om någon hade brutit sig in? Hur gör jag med larmet om jag åker dit. Usch panik, bröt ut i mitt annars så stilla sinne.

I morse försökte jag intala mig själv att jag hade stängt allt och att jag hade läsa rutinpärmen noga. Jag var till 99,9 % säker på att jag hade stängt alla fönster. Men den där lilla gnuttan av osäkerhet förföljde mig hela morgonen. Tills jag fick tag på henne nu på förmiddagen. Fönstret var såklart stängt. Åhh om jag kunde lita lite mer på min magkänsla.